sidbanner

nyheter

Huvudkomponenten i kiselgur som bärare är SiO2. Till exempel är den aktiva komponenten i den industriella vanadinkatalysatorn V2O5, promotorn är alkalimetallsulfat och bäraren är raffinerad kiselgur. Experiment visar att SiO2 har en stabiliserande effekt på de aktiva komponenterna, och den förstärks med ökande K2O- eller Na2O-innehåll. Katalysatorns aktivitet är också relaterad till dispersionsporstrukturen i bäraren.

Efter att diatomiten har behandlats med syra minskar halten av oxidföroreningar, SiO2-halten ökar och den specifika ytan och porvolymen ökar också. Därför är bärareffekten hos raffinerad diatomit bättre än hos naturlig diatomit.

Kiselgur bildas vanligtvis av resterna av silikat efter döden av encelliga alger, gemensamt kallade kiselalger, och dess essens är vattenhaltig amorf SiO2. Kiselalger kan överleva i sötvatten och saltvatten. Det finns många typer av kiselalger. Generellt kan de delas in i kiselalger av "central ordning" och kiselalger av "toppordningen". I varje ordning finns det många "släkten", vilket är ganska komplext.

HTB1V9KRtDqWBKNjSZFxq6ApLpXaP

Huvudkomponenten i naturlig kiselalger är SiO2, högkvalitativa kiselalger är vita och innehållet av SiO2 överstiger ofta 70 %. Monomerkiselalger är färglösa och transparenta. Färgen på kiselalger beror på lermineraler och organiskt material. Sammansättningen av kiselalger från olika mineralkällor är olika.

Kiselalger är en fossil kiselalgeravlagring som bildats efter att en encellig växt som kallas kiselalger dött efter en ackumuleringsperiod på cirka 10 000 till 20 000 år. Kiselalger är bland de första protisterna som dök upp på jorden och lever i havsvatten eller sjövatten. Det är denna kiselalger som förser jorden med syre genom fotosyntes och främjar födelsen av människor, djur och växter.


Publiceringstid: 6 april 2021